Saaandrews...

Nu klarar jag inte av det längre, nu är allt bara för mycket, snart bryter jag ut i gråt kan inte hålla mig längre. Ni märker inte ens att jag inte är som vanligt, jag brukar vara gladare. Jag känner mig utstängd, förut var det alltid du och ja, men nu är det du och hon. Visst att ni kanske prata om era saker, men ni försöker inte ens göra så att jag kanske förstår.
Visst har jag kommit närmre er andra och det är underbart. Men vi kunde prata om allt med förut bara försvinner mer och mer. Ni hör inte ens av er längre, utan det får jag göra. Jag begär inte att det bara ska vara ni, men det ska väl inte heller bara vara jag ?
Jag som mådde så bra förut, vart tog det vägen? Vart på vägen tappade jag det ?
Jag har alltid funnits här om det var något, men nu när jag behöver någon att prata med finns de inte där...