Hösten kommer och allt bara faller. Ju mörkare de blir ju ensamare känner man sig.. När vädret är som de är nu, regn regn och åter regn så behöver man någon att prata med. Men vem ska man vända sig till? Vem orkar lyssna på de jag har att säga? Vem orkar bry sig om orden som kommer ut ur munnen på mig? Ne jag ska bara vara tyst och le...
De känns som att börja om från noll igen. De bara högg till i mitt hjärta. Jag vet att jag inte har med de att göra. Jag vet att jag inte ska bry mig. Jag vet så mycket men det funkar inte ändå. Jag vet ju inte ens om de stämmer men jag skulle gissa på de. De känns ändå förjävligt, vill inte att de ska vara så. De var bara tvunget att bli så nu, nu är jag som minst kan klara av de. Jag har fått nog ändå...
1 kommentarer:Kommentar
Du kanske skulle fundera på att vända dej till dina kompisar. Dina riktiga kompisar. Jag mena du har ju mitt nummer, det är bara att slå en pling så vet du att jag finns där för dej tjugofyrasju.
Skicka en kommentar