Jag har så mycket jag vill få ur mig,
men kan inte få ut de i ord...
Det var länge sen jag kände såhär.
Ibland förstår jag mig inte på er, ni tänker ju inte för fem öre. Ni tänker inte före ni handlar. Sen slingrar ni er ur konsekvenserna. Det räcker inte bara att säga förlåt och hoppas på att allt blir bra igen. Vi har känslor,även om ni ibland inte verkar tro de.
Jag hade hoppats på att de inte skulle bli såhär, men så blev det. Det blev som jag trodde. Jag känner mig helt tom, vet inte längre vad jag ska säga, vet inte längre vad jag ska skriva. Jag tror inte ens att du bryr dig, för de verkar inte så i alla fall. Ne nu får jag inte ur mig mer. De kommer la nån annan dag...
/Sandrews...
ja du...
Folk folk folk...
Ibland undrar man om folk över huvutaget har någon hjärna. Och om dom nu har de så vet de inte hur man använder den..
Jag pallar inte vara den som ligger i kläm, de är jag som får ta skiten även om ni inte fattar de, de är jag som lider inte ni. Jag kan sitta och stirra in i väggen i flera timmar och de enda ni gör är att kolla.. Ni pratar inte ens med mig, jag vet inte om jag orkar med detta längre, de börja gå för långt nu. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, pallar inte vara den som klagar, hoppades på att ni skulle förstå ändå. Men tanke på hur jag beter mig, jag säger inte ett ord. Ni ser mig stå där, själv, ändå går ni bara förbi och säger hej. Ni går tre meter framför mig, ni vet att jag är bakom, själv, ändå fortsätter ni gå som om ni inte hade sätt mig...
Jag bryr mig egentligen inte, för jag känner inte så. Men de är bara tanken på hur, jag hade inte haft mage till att göra så. Jag menar du vet ju inget, det skulle lika gärna kunna varit så. Jag blir så arg av bara tanken, och sen att du kan säga som du gör. Gösta du förstår mig för du är nästan lika sne som ja. Men du verkar inte tänka på samma sätt som ja. Men de är nog så du fungerar. Jag kallar de dålig stil, använd hjärnan ibland...
Tack vänner för att ni finns, ily <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
