Varför...

Varför kan jag inte sluta tänka på det? Varför tror jag att det är mitt fel? Varför finns det i min hjärna hela tiden? Visst jag kan kopla bort det när jag är med min underbara vänner. Men så fort jag är själv eller så fort det blir tyst så kommer tankarna igen.. Jag har gått igenom allt 1000 tals gånger i mitt huvud och jag fattar inte vad jag gjorde som var fel? Jag gjorde allt jag kunde!
Varför försvann du igen? Du sa att du inte skulle göra det.. Visst du finns ju fortfarande, men jag kan inte ta kontakt med dig och det gör så ont så ont. Jag bryr ju mig om dig! Och du är en sån människa jag kan säga allt till, och det är skönt att ha en sån person att luta sig mot. Det är helt underbart att bara kunna ringa för att prata lite eller bara att kunna skicka ett sms. Jag tror inte att du förstår hur detta känns för mig! Det känns..
Jag vet inte vad det är med mig, känner mig helt svag.
Jag ville inte att de skulle bli såhär..
Jag förstår ingenting..
Tårar...

0 kommentarer:Kommentera